Hallands Nyheter, 30.08.2000, "Ett stycke vildmark mitt i
Europa", autor: Gert Andersson
Nyligen reste en åtta man stark grupp fråna Halland till
Biebrzanski nationalpark i nortöstra Polen för att studera våtmarker.
Studiebesöket var ett led i att öka kunskaperna om Österjöländerna
och att bygga upp ett nätverk för våtmarkernas bevarande.
Nästa år utökas samarbetet med. Biebrzanski nationalpark
med. att representanter från Polen kommer till Halland för
att studera våtmarker och hålla föreläsningar om
Biebrzansski nationalpark. Arrangör för resan var Studiefrämjandet
med. ekonomiskt stöd av Sida.
Här ger Gert Andersson, Varberg och Thomas Andersson, Falkenberg
sina intryck av studieresan.
Kyrkogården vid Goniadz in östra Polen ligger högt på
en kulle, en kilometer söder om den lilla staden. Den är oproportionellt
stor och samtliga gravar överdådigt berängda av marmor,
madonnabilder och kors, som en kommentar på den sekundära betydelsen
av „din stund på jorden”. De livs levande människorna
i jordbrukslandskapet ger också syn för sägen. Män
i smutsiga kavajer och stövlar, bredbenta kvinnor i koftor tar ingen
notis av oss utbölingar. De är inte oartiga utan tystlåtna
och ointresserande, som om historien och flödet är livets mening.
Inget distraherat eller irriterat flackande efter aktiekurser, resmål
eller upplevelser. Livet levs här och nu, skit samma vad som händer
där borta.
När den senaste istiden gjorde halt söderut var det bland annnat
kring de här områderna i östra Polen. Under tusentals
år spydde isälvarna ut enorma mängder sand, grus och småsten.
Därför är landskapet ohyggligt platt; inga kullar, inga
stora stenar. Det enda som höjer sig över landskapet är
sand eller grusåsar inte sällan beklädda av tall. Floderna,
exempelvis den „unga” Biebrza, har ingen lera att borra ner
sig i utan svämmar titt som tätt ut över angränsande
mader, ängar eller skogsområden. Trots att det är havskänslan
alltid närvarande. Hos oss sällsynta havsarter som hedblomster
och sandlilja är här vanliga. Man skulle kunna säga att
denna del av Polen är uppbyggt av nordiskt bergmaterial. Hade dessutom
Sigismund fått vara ifred från Karl IX kunde ju allt ha varit
så annorlunda! Å andra sidan gjorde holländarna en stor
insats för norra Polen genom att valla in och anlägga kanaler
något århundrade senare.
Biebrzanski nationalpark
Runt floden Biebrza och dess tillflöden sträcker sig den över
nio mil långa och 59 223 ha (ungerär som 98 000 fotbollsplaner)
stora nationalparken. Den största arelen står långa tider
under vatten, men denna sommar, när vi är på besök,
råder rekordtorka här. De karaktäristska flodslingorna
syns hyggligt vid de rätta utsiktspunkterna. På grund av torkan
(inget regn på tre månader) slås stora delar av våtmarken
av lokala bönder. Detta är ett effektivt sätt att ha)lla
förbuskningen i schack. Mycket hö fr hem med. häst och
vagn. Starrmader och betesmarker bereder ut sig i oändlighet. Över
madernas tagelstarr och kärrtistlar seglar ängshök, blå
kärrhök och brun kärrhök, över de få klarvatten
duttar svart- och vitvingad tärna. Vattensångare och citronärlor
häckar här.
Skogen och Katarzyna
Liten, ung med. pigga ögon välkommnar Katarzyna Ramotowska
oss. Hon är grundaren till en lokal ekoturistorganisation och behärskar
engelska, tyska, lite franska och hollänska samt naturligtvis latin
på alla upptänkliga växt eller djurarter vi försöker
bräcka henne med. Efter ettpar dagar med oss klarar hon hjälpligt
att uttala (och förstå) ord som älgtjur och morgontrött!
I norra delen av parken ligger ett gintiskt skogsparti av vilket den
större är tängd för all turism. Katarzyna guidar oss
på en rejäl vandring här och visar oss bland annat en:
av berguv uppkastad spyboll av vargvalp! Lukten av den sitter kvar i näsgångarna
ännu. Innam dess hade vi bevittnat ett monument inne i skogen över
stupade polska partisaner. Et största slaget under andra världskriget
i Polen stod just här.
Området hyser ett fytiotal vargar, älgar och bäver. Sommargyllingar
flöjtar överallt, härfåglar och mindre flugsnappare
är allmänna och i sumpskogen stötte vi på (hos oss
närmast utdöda) både vitryggig hackspett och mellanspett,
stön!
Större och mindre skikörn häckar här och „den
mindre” såg vi på många ställen runt Biebrza.
PAN parks - The Protected Area Network
Är en europeisk organisation för fredande och turistbefrömjande
naturrörelse. I Sverige är Fulufjällets naturreservat i
nordvästra Dalarna medlemskandidat. I Biebrza blev den svenska kolonin
inbjudna till parkchefen och några av hans inspirerande medarbetare.
Denna rörelse har endast några år på nacken men
med. enorma framtidsplaner. Den första fasen, att förhöra
sig med. traktens bönder skall snarast sammanställas och därefter
skall planer på eventuell restaurering och uppförande av „turistvänliga”
faciliteter vidtas. Det kostar mycket pengar och samarbetspartners på
diverse områden är naturligtvis nödvändiga. Går
allt i lås kan Biebrza bli Europas flaggskepp i levande natur! Vi
bidrog med. en blygsam summa ur våra fickor för upprustande
av en nedlagd skola, tänkt som parkcentrum. Personal från parkledningen
tog oss med. över de vida slätterna för att visa på
de tänkta planerna och lyssnade uppmärksamt på fram för
allt Lars-Åke Flodins och Hans Bjuringers ideer kring skötseln,
då dessa sysslar med. liknande spörsmål hemma i Halland.
Stokar och vägkors
Man behöver inte komma långt utanför Gdynias brokiga
förorter av ruffiga betongskelett och gracerna. Lungt skidandes på
ängarna med. ögon för grodor eller majestätiskt tronande
från ett bo i toppen av en cementpelare. Vit stork, för ett
halvt sekel sedan inte ovanlig i Skåne, nu nästan borta även
i Danmark men med. en stam på över 35 000 par i Polen. Speciellt
i „fattiga” östra Polen är hon lika karaktäristisk
som pubarna i Skottland. De typiska telefonstolparna i betong hyser nästan
alla ett bo – bebott eller inte.
Och här borta vid Biebrza får hon sällskap av sin mer
skygga och skogshäckande kusin der svarta storken. I Sverige kallad
„Odensvalan” också här häckandes för
att antal genarationer sedan.
Det andra återkommande synintrycket var alla de vägkors man
ständigt mötte utmed vägarna. Det kan vara ett enkelt träkors,
men oftast är det små byggnadsverk i jarn eller marmor, alltid
föreställandes „den heliga moder” med. uppspända
plastband i olika färger. En dödsolycka eller ett allmänt
välsignande tyder oftast på förekomsten av dessa.
Prostituerade och gulhämplingar
Polen söker ihärdigt inträde i Europagemenskapen och „den
fria marknaden” har redan satt sina oblyga spår fram för
allt i västra Polen.
Knarkhandel, maffia och prostitution florerar ymningt bland annat i Gdynia
där vi „vita?” svenskar tydligt blev påminda därom.
Istället för att somna in i det väldiga hamnhotellet hade
vi hellre önskat oss tillbaka till pensionatet i Goniadz med. sina
sjungande steglitsor, sommargyllingar och gulhämplingar. Och även
om parkledaren en kväll hade svårt att skilja på en hatthängare
och en servitis så finns det fog för optimism om att Österjöprovinsen
kan komma att bli ett kommersiellt, kulturellt och ekologist centrum Europa.
Gert Andersson
Back to the articles
|